De senaste åren har jag åkt upp till Norge för att paddla i de norska fjordarna – framför allt i Nærøyfjorden, som är en del av Aurlandsfjorden. Här möts man av en vidunderlig natur, magiskt vatten och spektakulära berg. Vi har paddlat från Gudvangen in till Undredal – och tillbaka igen. Jag har sett havsörnen sväva ovanför mig, paddlat nära mäktiga vattenfall och känt kraften från vattnet när det störtar ner från bergsväggen. Jag har njutit av gott sällskap, god mat och oförglömliga paddlingar.
I år gör vi resan igen – i samarbete med Friluftsfrämjandet i Alingsås. Tidigare år har vi upplevt alla sorters väder, vind och galna överraskningar. Men vad är det egentligen som gör paddlingen här så speciell?
För mig handlar det mycket om närheten till det storslagna. Det är ”bara” 70 mil hemifrån, men känns som ett gigantiskt äventyr. Att få glida fram mellan branta fjäll, känna sig liten i ett mäktigt landskap – det är magi. Samtidigt finns en utmaning i paddlingen: det kalla vattnet, snabba väderomslag, tidvatten och vind som kan svepa ner mellan fjällsidorna utan förvarning.
Men det är inte bara paddlingen som gör resan minnesvärd.
Att paddla in mot Undredal, dra upp kajaken mellan sjöbodarna och slå sig ner med en fantastisk pizza på restaurangen Brygga – det är en upplevelse i sig. Att besöka lanthandeln (som har allt man kan tänka sig) och möta den otroligt trevliga personalen gör platsen ännu mer levande.
Vi brukar också ta en tur till Borgunds stavkyrka från 1200-talet, eller besöka glaciären Nigardsbreen och Breheimsentret. Förra året passade jag på att paddla på glaciärsjön Styggevatnet ända fram till Austdalsbreen. En solig dag är det en magisk upplevelse – men när vinden drar upp och isen kalvar känns det genast mer allvarligt. Förra sommaren gick isen upp bara en vecka innan vi kom dit. Det blev besvärligt att lägga i kajakerna, men när vi väl var ute på vattnet med glaciären framför oss… obeskrivligt.
Det händer alltid något oväntat. Kanske blåser det upp mer än planerat, tältplatsen är redan upptagen, eller nyfikna getter tuggar på kajakerna. Då gäller det att kunna tänka om och anpassa sig efter omständigheterna.
För två år sedan skulle vi vandra upp till Stigen Gård. Vi paddlade från Undredal när jag i ögonvrån såg något gult guppa längs klippväggen. Det borde inte ligga där. Jag ökade farten och paddlade mot land. Vågorna slog in mot den branta bergväggen – vinden hade plötsligt ökat i styrka. Några meter innan jag var framme kom en man paddlande ut, skärrad och på väg att hämta hjälp. Längst in mot berget låg en kvinna i vattnet, klamrade sig fast i tången medan kajaken slog mot henne i vågorna.
Det som bara inte får hända – hade hänt.
En ovan paddlare hade gett sig av, och vädret hade slagit om snabbt. Jag fick tag i henne och bogserade ut henne från klippväggen. Mina paddelkamrater hann fram kort därefter, och tillsammans kunde vi ta hand om både henne, kajaken och den chockade maken.
Poängen? Förhållanden kan förändras snabbt i fjordarna. Då behövs både kunskap om självräddning, kamraträddning och en ödmjuk inställning till vad naturen kan bjuda på. Det här är inte en lek för alla – men för den som är förberedd och redo är det en av de mest storslagna paddelupplevelser man kan ha.
Vill du följa med på årets resa till Norge? Gå in och läs mer om den antingen på: Sommarpaddling i Norska fjordar! – Friluftsfrämjandet eller på länken här bredvid!
